Jag minns det så väl. Vi i familjen, jag, min mamma och pappa tillsammans med våra kusiner och min faster hade tagit med farmor och farfar på en resa till Paris när de firade 50-årig bröllopsdag. Jag kunde då inte fatta att man kunde va gifta så länge, jag trodde typ man bodde på hemmet när man var 50. Väl framme i Frankrike, som farmor för det första älskar utan att ens ha varit där, njöt vi av god mat, fina miljöer och dem mest turist-aktiga aktiviteter man kan tänka sig.
Sista dagen hade vi bokat en tripp upp i Eiffeltornet och detta var något som blev en överraskning för farmor. Farfar hade lyckats ta reda på detta då han annars hade velat boka detta på egen hand, vi blev då tvungna att berätta så att vi inte dubbelbokade. Vad vi bara hade missat, som också farfar helt glömt av, var att farmor har sån himla hissfobi. Trapporna var uteslutna eftersom det inte fanns några och vi var med andra ord tvungna att tvinga in farmor i den relativt stora hissen efter att hon blivit överraskad med vad vi skulle göra.
Det är tur det finns hisservice
Nu kan man ju tro att hissen såklart skulle gå sönder eller stanna eller något liknande, men det roliga i denna historia är att när vi väl kliver in i hissen, håller hårt om farmor, så kliver det samtidigt in en kille som såg ut att jobba med hisservice. Farmor kikade lite åt sidan och fick syn på mannen. Vi blev genast rädda att hon skulle bli livrädd och tro att hissen gått sönder, men till vår förvåning brister hon ut i ett leende och säger ”men Håkan! Det var inte igår”. Det visade sig vara farmors bästa kompis från mellanstadiet, och vi åkte ända upp i tornet utan att farmor ens märkte att vi åkte upp… 🙂